Igårkväll fick jag ett sms från min pojkvän, då han frågade om jag hade tid att träffas. "Visst, när?" svarade jag. "Om 20-30 minuter" svarade han.

45 minuter senare stod jag fixad och klar utanför porten. Han ger mig en kram och en kyss, då jag hör något prassla bakom ryggen på honom. "Var så god" säger han, och räcker fram en buket blommor till mig. När jag väl lärde känna honom, hade jag aldrig trott att han var en sån mjukis, men jag klagar inte! (Även fast jag, personligen, är allt annat än en romantiker..)