Jag tvingade mig själv till skolan idag. Jag visste vad som skulle hända, jag visste att jag inte skulle klara av det. Jag möttes av en ovanligt tystlåten klass, och "rummet" bredvid. Rummet som var tillägnat till dig..
Jag satte mig ner. Tom i blicken, tom på känslor. Ingen glädje, ingen sorg. Snart.. Snart skulle den tunna tråden brista och jag skulle falla i bitar. Det handlade inte om år, eller dagar, det handlade om minuter och sekunder. Det ekade i mitt huvud, tårarna var på väg att börja rinna. "Inte här, inte nu"- var min enda tanke. Jag skyndade mig ut ur klassrummet, bort från skolan, med tårarna rinnandes längs med kinderna.. 

Det har gått 1 år, och jag kan fortfarande inte hindra tårarna från att rinna. Jag trodde jag var stark, åtminstone starkare. En "vacker" dag kommer jag att acceptera vad som hänt. Den dagen kommer tårarna av sorg förvandlas till tårar av glädje. När jag tänker på dig, kommer jag att minnas allt vi har upplevt tillsammans. Alla gånger du trott på mig när alla andra vänt mig ryggen. När du, med hjälp av en kram, fått mitt humör att vända från botten till toppen. Jag är så glad jag att fick chansen att lära känna dig, och jag hoppas att du har det bra, vart du än är. 

Jag hoppas vi ses igen, vännen. Du är saknad! ♥

 

Idag, den 20 november, skulle du ha fyllt 17 år. Du hann inte ens fylla 17.. 
En dag ska jag ta mig samman och besöka dig, och berätta om allt du gått miste om. Varför var det tvungen att hända just dig?..
Jag hoppas att den "andra sidan" finns, så jag får en chans att se dig igen. Den dagen ska jag visa dig mina barn, visa dig allt du missat. 

 

Du är saknad, min vän. Tårarna ligger och bränner bakom ögonlocken, men jag tvingar dem att stanna kvar där. Jag vill inte gråta längre, jag vill inte lura mig själv att "allt kommer bli bra". Allt är fortfarande ett öppet sår, som såsmåningom kommer att läka och bli ett fint ärr. Jag kommer aldrig att glömma dig, aldrig.

Grattis på födelsedagen ♥ 

Idag är det exakt 10 dagar sedan mitt senaste blogginlägg. Börjar bli van med att be om ursäkt för min usla uppdatering vid det här laget.. Så, vad har hänt?

Bild 1,2,3: Spenderade en heldag med min kära vän Anna i stan/i Bönan. 
Bild 4: Ett besök hos frisören, där jag la i en mörk intensivtoning samt klippte page. 
Bild 5: 1 heldag i Stockholm med mamma& pojkvännen. Lunchbuffé på en Kinesisk restaurang, efter det genomförde jag min efterlängtade "tatuering". Resultatet visar jag senare!
Bild 6: Igårkväll överraskade min fina pojkvän både min mor och mig med varsin bukett blommor. Älskar dig!

 

Pojkvännen har spenderat den senaste veckan sovandes här, och vi har spenderat 95% av tiden tillsammans. Oh god, this is gettin' serious..

 

Nu måste jag avrunda, ha det bäst så länge! 

Igårkväll fick jag ett sms från min pojkvän, då han frågade om jag hade tid att träffas. "Visst, när?" svarade jag. "Om 20-30 minuter" svarade han.

45 minuter senare stod jag fixad och klar utanför porten. Han ger mig en kram och en kyss, då jag hör något prassla bakom ryggen på honom. "Var så god" säger han, och räcker fram en buket blommor till mig. När jag väl lärde känna honom, hade jag aldrig trott att han var en sån mjukis, men jag klagar inte! (Även fast jag, personligen, är allt annat än en romantiker..)

 

 

   

Dessa slutsålda shorts från Nelly.com för endast 399:- 

Jag somnade osams med en nära vän& vaknade av ett argt sms från en annan. Så, min morgon (insåg just att klockan var 19.00..) har inte varit den bästa. Man måste lära sig vilka människor man kan lita på och inte!

Som rubriken säger, är det även 6 månader sedan en nära vän gick bort. Saknar dig!

Nu ska jag läsa lite ur min engelskabok medans det är paus. 
Kram

Den 6 december 2011, dog en nära vän till mig. Idag är det alltså 3 månader sedan.. Hur han dog är inget jag tänker ta upp, men det är tragiskt att en så fin människa inte får chansen att leva sitt liv, fullt ut. 

Saknar dig, vännen! ♥

Jag såg/ser upp till dig. Du var den killen som gick sin egen väg, som var menad att bli något stort. Jag minns när du sa till mig: "Den dagen jag står på pallen och har tagit OS-guld, den dagen kan du stolt säga att du känner mig!"

Jag vill tacka dig för alla fina minnen du gav mig och alla gånger du ställde upp för mig. Du märkte när något var fel och gav dig inte förns jag talade om vad. Du är den vackraste killen jag någonsin känt, även till insidan.

Jag hoppas du har det bra, vart du än är.
Vi ses igen, en vacker dag! ♥