Vila i frid, Tim ♥

2 månader. Tiden har gått fort! Det känns som igår när jag fick beskedet. Mina lungor tappade kraften att andas, mina stämband tappade förmågan att tala, och tårarna rann som ett vattenfall längs mina kinder. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, inte en vecka utan att jag gråter av saknad.. Jag känner mig tom och hjälplös, inga ord lindrar smärtan. Det finns så mycket jag önskar att jag kunde tala om för dig, men när det väl kommer till kritan, vill jag bara säga att jag saknar dig!

Jag såg/ser upp till dig. Du var den killen som gick sin egen väg, som var menad att bli något stort. Jag minns när du sa till mig: "Den dagen jag står på pallen och har tagit OS-guld, den dagen kan du stolt säga att du känner mig!"

Jag vill tacka dig för alla fina minnen du gav mig och alla gånger du ställde upp för mig. Du märkte när något var fel och gav dig inte förns jag talade om vad. Du är den vackraste killen jag någonsin känt, även till insidan.

Jag hoppas du har det bra, vart du än är.
Vi ses igen, en vacker dag! ♥
RSS 2.0